De Tjugofyra Timmarna i Vår Herre Jesus Kristi Lidande

De 24 Timmarnas Bitra Lidande av Vår Herre Jesus Kristus av Luisa Piccarreta, den Lilla Dottern i Guds Vilja

† Artonde timmen
Från 10 till 11 AM †

Jesus tar korset på sina axlar. Vandra mot Golgata. Jesus faller under korset och blir avklädd sin klädsel

Förberedelse före varje timme

Min Jesus, oändlig kärlek! Jag ser att Du ger Dig ingen vila, och jag känner Din längtan efter kärlek och Ditt lidande. Ditt hjärta slår starkt, och med varje slag märk jag dess kval, den vilda eld som brinner i det. Eftersom Du inte kan hålla tillbaka elden som förbränner Dig blir det en plåga för Dig. Du suger upp andan, och med varje suck hör jag ordet “ kors” komma från Dina läppar. Och “kors” i varje droppe av Ditt blod , “kors” utropas av alla Dina lidanden, i vilka Du är dykande som i ett hav utan strand. Nu ropar Du ut: “O älskade och längtade kors, du ena ska rädda mina barn, i dig förenar jag all min kärlek”.

Jesus kröns med törnekrona för andra gången

Medan Dina plågare låter Dig återvända till domstolsbyggnaden och ta av Din purpurkåpa för att sätta på Dig kläder igen. Men vad smärta! Att dö skulle vara sötsammare för mig än att se Dig lidande så fånligt. Kappan fastnar i törnekronan och hänger fast. Med ohörd grymhet rivs nu både Din krona och Din kappa av. I denna grymma handling brister många taggar och blir kvar i Ditt huvud.

Blodet rinner ner och Ditt lidande är så intensivt att Du suger upp andan. Men hantlangarna bryr sig inte om Din ångest. De sätter på Dig kläder, placerar kronan återigen på Ditt huvud och trycker den in så hårt att taggarna tränger igenom Dina ögon och öron. Det fanns ingen del av Ditt huvud som inte kände stunget från taggarnas spetsar. Under dessa nådelösa händer vanklar Du och skakas från huvudet till fötterna, ja, Din ångest för Dig nära döden. Du tittar på mig med en matt blick i Dina blodfyllda ögon och ber om hjälp i detta tunga lidande.

Min Jesus, Sorgens Konung!¹ Låt mig stödja Dig och låt Dig vila i mitt hjärta. Hur gärna skulle jag stjäla elden av kärlek som förbränner Dig för att reducera Dina fiender till aska och befria Dig. Men Du vill inte, eftersom Din längtan efter korset växer alltmer intensiv och Du vill offra Dig själv på det omedelbart, även för Dina plågare. Medan Du nu vilar i mitt hjärta talar Du till mig:

"Mitt barn, låt min kärlek strömma ut och försona mig med dem som gör gott men förolämpar mig. Judarna klädde på mig mina kläder endast för att ytterligare skymfa mig inför folket och övertyga dem om att jag verkligen är en övertraggare. Synsatt var detta ett gott gärning, men i avsikt och av sig själv var det ont. Och hur många utför goda gärningar, förvaltar eller tar emot de heliga sakramenten, men med mänskliga, ibland till och med onda avsikter. Men det gott som görs med ond avsikt leder till hårdhet i hjärtat. Så vill jag krönas en andra gång med ännu större smärta än första gången,² för att mjuka upp människornas hjärtskotor och dra dem till mig med mina törnen. Min dotter! Denna andra kröning är mycket mer smärtfull för mig. Det känns som om mitt huvud var begravt i törner. Med varje rörelse jag gör och med varje stöt de ger mig, måste jag lida grymma dödsagoner. På detta sätt vill jag försona den ondska som ligger i varje förolämpning av Gud; försona dem som, oavsett deras själars tillstånd, istället för att tänka på sin helgelse, lever endast i distraktioner, avsäger sig mina nåder och därmed gör mig känna ännu grymmare törner. Inget annat återstår för mig utan att suga in andan, gråta blodstäckade tårar och längta efter deras frälsning."

"Och jag gör allt för att älska människorna, och de gör allt för att förolämpa mig. I alla fall lämnar du inte mig ensam i mina lidanden och min försoning."

Jesus Tar Korset På Sina Axlar

Min misshandlade Jesus! Jag försona dig, jag lider med dig. Nu ser jag att dina fiender trycker ner dig på trappan, där folket väntar på dig med ilska och girighet. Hantlangarna bringer redan korset som du länge har längtat efter och tittat på med kärlek. Med bestämda steg närmar du dig det, omfamnar det och kyssar det. Din hela mänsklighet skälver av glädje. Du ser igenom det en gång till och mäts dess längd och bredd. Du fastställer redan den andel i det som du har gett alla människor, en andel som räcker för att binda dem till Gudomen genom bandet av mystiskt äktenskap och göra dem arvingar till himmelrikets rike. Nu kan du inte längre hålla in kärleken med vilken du älskar själarna. Därför kyssar du korset igen medan du säger:

"Önskad kors! Slutligen kan jag omfatta dig. Du är längtan i Mitt hjärta, martyrskapen av Min kärlek. Länge har du väntat, medan Jag alltid riktade Mina steg mot dig. Heliga kors! Du är målet för Mina önskemål, slutpunkten på Min resa här på jorden. I dig lägger Jag hela Mitt väsen, i dig alla Mina barn. Du skall vara deras liv, deras ljus, deras försvar, deras skydd, deras styrka, deras stöd i allt och leda dem triumferande till himlen. O kors, vishetens stol! Endast du kan lära sann helighet, endast du skapar hjältar av dygd, martyrer, helgon. Vacker kors, du är Min tron! Sedan Jag måste lämna jorden, står du kvar på Mitt ställe. Till dig ger Jag alla själar som arv. Bevara dem för Mig, rädda dem för Mig, till dig överlämnar Jag dem."

När Du talar så, min Jesus, låter Du korset läggas på Dina axlar. Det är fortfarande för ljust för Din kärlek, men dess vikt ökar med vårt oändliga skuldsyndsbrott, så långt och bredt som himlen når. Du, min gode, böjer Dig under dess vikt, känner avsky över så många förolämpningar. Ditt sinne skakas vid synen av dem, för Du måste bära straffet för varje enskilt syndbrott. Din helighet stöts bort av dess fulhet. Det är därför Du vacklar när Du tar korset på axeln, faller i sorg och dödssvett rinner från Ditt kropp.

Åh, min kära! Jag kan inte tåla att lämna Dig ensam. Det är därför jag vill dela bördan av korset med Dig. För att lindra skuldsyndsbrottens börda omfavnar jag Dina fötter. I namnet på alla människor vill jag ge Dig kärlek för dem som inte älskar Dig, heder för de som förolämpar Dig, lovprisning, tacksamhet och lydnad för alla. Jag bekänner högtidligen att för varje förolämpning Du lider, avser jag helt offra mig själv åt Dig för att göra botgöring, utföra en dygdshandling mot de förolämpningar och trösta Dig med mina bestående kärlekshandlingar.

Men sedan jag inser att jag är för fattig, behöver Jag Dig för att kunna erbjuda Dig sann botgöring. Därför förenar jag mig med Din mänsklighet, mina tankar med Dina, för att göra nog för mina onda tankar och alla människors. Jag förenar mina ögon med Dina för att bota ond skådning, min mun med Din för att bota hädelse och glatt prat, mitt hjärta med Ditt för att göra botgöring för all ondskans avsikter, begärelser och benägningar. Med ett ord: Jag vill göra botgöring för allt det som Din heligaste mänsklighet gör botgöring för, i enighet med Din oändliga kärlek till alla människors barn och allt det gode Du gör dem utan gräns.

Men jag vill också förena mig med Din gudomlighet, sänka detta intet av mitt i dess avgrund och på så sätt ge allt till Dig. Jag ger Dig Din kärlek för att söta Din bitterhet, jag ger Dig Ditt hjärta för att göra Dig oskadd för kylan, ogillande och liten kärlek från människors sida, liksom för det faktum att de inte följer Dina inbjudningar. Jag ger Dig de eviga harmonierna som ligger i Din gudomlighet för att låta Dig mår bra av att tvingas lyssna på förbannelser och imprecationer som får luften att skaka. Jag ger Dig Din skönhet för att avvika Ditt blik från fulheten av våra själar när de är förorenade av syndens skuld, Din renhet som ersättning för brist på god åsikt, för smuts och röta Du ser i så många själar. Jag ger Dig också Din oändlighet som gåva, för att ge Dig tröst för bristen på förståelse som själarna frivilligt inskränker sig själv så de inte ska ge Dig plats. Jag ger Dig glansen av Ditt hjärta som gåva för att förtära alla synder och tända elden i alla hjärtan så att alla skall älska Dig och ingen skall kränka Dig. Kort sagt: jag ger Dig allt vad Du är för att erbjuda Dig oändlig tillfredsställelse och evig, omätbar, oändlig kärlek.

Min mest tåliga Jesus! Jag ser Dig ta de första stegen under det enorma vikten av korset. Jag förenar mina steg med Dina. När Du, svag och utmattad, är på väg att falla, ska jag stå vid Din sida, lyfta Dig upp och lägga mina axlar under korset för att dela dess börd med Dig. O avvisa mig inte, acceptera mig som en trogen följeslagare! Jesus, Du tittar på mig och jag inser att Du söker botgöra för dem som inte bär sitt kors med överlämnande, utan med förbannelser och utbrott av ilska, som tar sina egna liv eller mördar andra.

Jesus faller under korset första gången

Och Du bönfaller alla att älska och överlämna sig till korset som trycker på dem. Din smärta är så stor att Du känner Dig knäckt under vikten av korset. Inte snart har Du tagit de första stegen än faller Du ner i marken och slår mot stenarna. Tornen grävs djuptare in i Ditt huvud, alla Dina sår rivas upp igen och blöder på nytt. Eftersom Du inte har kraft att resa Dig själv försöker de hårdhjärtade kumpanerna få Dig på fötter med sparkar och slag. Min kärlek som ligger på marken! Låt mig hjälpa Dig att resa Dig, så att jag kan torka Ditt blod och söka botgöring med Dig för dem som synder av okunnighet, svaghet och bristfällighet. Jag ber Dig bevilja dessa själar biståndet av Din nåd så att de skall kunna resa sig från sitt fall.

Jesus möter sin mor

Min Jesu, nu har hantlangarna lyckats med att sätta Dig på Dina fötter. När Du vankar framåt kan jag höra Din andfådda andning. Ditt hjärta slår våldsamt och nya smärtor genomborrar det. Du rör på Ditt huvud för att klara Syna av blodet de är fulla med och ser Dig runt i fruktan. Åh, jag har förstått allt. Din mor, som gått ut för att söka efter Dig som en jämmerlig liten duva, vill säga ett sista ord till Dig, ta emot Ditt sista blick. Och Du känner Hennes sorg, känner Hennes hjärta, sårigt av smärta, i Ditt eget, slaget och sårat av Hennes och Din kärlek. Du kan redan se Hur Hon gör Sina väg genom folkmassan för att se Dig om möjligt, att omfatta Dig och ge Dig ett sista farväl. Men smärtan binder Dina steg när Du ser Henne, blek som döden, alla Dina lidanden återskapade i Hennes av kärlekens kraft. Om Hon fortfarande lever är det en mirakel av Din allsmakt. Du går mot Henne, men Du får knappt utbyte glimtar med Hennen. O hjärteskärande smärta! Soldaterna märker Ditt avsikt. Genom att skjuta och trycka hindrar de mor och son från att mötas för att säga farväl.

Jesus faller andra gången under korset

Sorgen på båda sidorna över denna hårdhet är så stor att Din mor blir stelnad och hotar att ge efter för smärtans kraft. Dock står den trofaste lärjungen Johannes och fromma kvinnor vid Hennes sida när Du åter faller under korset. Då gör Din sorgsena mor i andan vad Hon inte kan göra verkligen eftersom Hon hindras från det. Hon gör Den Eviges vilja till sin egen, deltar i alla Dina lidanden och uppfyller alla en mors plikter. Hon kramar Dig, stärker Dig, försöker lindra Din smärta och häller balsamen av Hennes sorgsna kärlek på Dina sår.

Jag förenar mig med Din sorgsena mor, gör alla Dina lidanden till mina egna, vill representera mors plats med varje dropp blod Du förlorar, med varje sår som smärtar Dig. I enighet med Dig och Din Mor vill jag sona för alla syndiga möten och också för dem som inte undviker möjligheter att synda eller, om de inte kan undvika dem, ger efter för frestelserna till synd.

Genom att falla andra gången under korset brister Du ut i supsningar. Även om soldaterna fruktar att Du ska dö av så många tortyrers vikt och på grund av det övermåttiga blodförlust, lyckas de efter många ansträngningar med att få Dig upp igen genom att slå och sparka Dig. Så soner Du för de återkommande fallen i synd, soner för de allvarliga synder som begås av alla samhällsklasser, intercederar för de hårdnackade syndare och gräter blodstår för att få dem omvända.

Jesus axelskada

Min sorgsna kärlek! När jag följer Dig i Dina soningsgärningar inser jag att Du inte längre kan bära det tunga korsets börda mycket länge. Din hela gestalt skälver redan. Tornen tränger djupare och djupare in i Ditt huvud med de ständiga slag och tryck De får. Korset gräver sig in i Din axel på grund av dess vikt, bildar ett så djupt sår att Dina ben ligger blottade, och vid varje steg tror jag se Dig dö snarare än fortsätta. Endast Din kärlek, som kan allt, ger Dig styrka. Genom Din heliga axelskada soner Du för de gömda synderna som, eftersom ingen tillfredsställelse görs för dem, bara ökar bitternheten i Ditt agoni. Min Jesus, låt mig sätta min axel under korset för att ge Dig linder och erbjuda Dig tillfredsställelse för alla hemliga synder.

Simon från Kyrene hjälper Jesus bära korset

Att frukta att Du skulle ge efter för korsets börda, tvingar Herodes hantlangare Simon från Kyrene att bära korset åt Dig. Inte frivilligt och inte av kärlek, bara tvungen och knarrande hjälper han Dig. I Ditt hjärta hör Du ekon av alla klagomål från dem som lider med otakt, vrede, uppror och ointagande av lidandet. Men vad som sårar Ditt hjärta mest är intrycket att även själar vigda till Gud, vilka Du kallar på som följeslagare och tröstare i Din smärta, flyr ifrån Dig. När Du drar dem till Dig genom lidande, glider de ur Dina armar, söker jordiska nöjen och låter Dig lida ensam.

Min Jesus! Medan jag botgör med Dig, ber jag Dig att omfamna mig i Dina armar så fast att det inte finns någon av Dina lidanden som jag inte också deltar i, och att genom dem jag ska förvandlas till Dig, för att ge Dig tröst över att så många själar överger Dig.

Veronica ger Jesus handduken

Min sorgsna Jesus! Du vanklar fram med svårighet, böjd lågt. Plötsligt ser jag att Du står still och tittar runt Dig. Vad är det? Åh, det är Veronica som modigt och fruktlöst torrkar Ditt blodiga ansikte, och Du törkar Det med ett duk som tecken på Din tillfredsställelse. Min storhjärtade Jesus, jag vill också torrka Dig, men inte med en duk, utan erbjuder mig själv åt Dig, för att lyfta Dig upp, gå in i Ditt innersta och ge Dig slag efter slag, andedrag efter andedrag, benägenhet efter benägenhet, längtan efter längtan. Jag vill gå in i Din tankevärld, sänka alla dessa hjärtslag, andedrag, benägnaheter och långtans in i Ditt viljes oändlighet och förmå dem till oändligheten. Jag skulle vilja skapa ett hav av varje mänskligt hjärtslag, så att ingen ska finna en eko i Ditt hjärta som inte är gjord av kärlek till Dig, och på så sätt lindra all bitterness i Din inre lidande. Jag vill skapa ett hav av alla människors benägnaheter och långtans för att hålla undan allt ont benägenhet och längtan som kunde sorga Ditt hjärta minst. Jag vill också skapa ett hav av varje mänskligt andedrag och tanke, för att driva bort varje andedrag och tanke som på något sätt skulle misshaga Dig.³ Jag ska hålla en god vakt, min Jesus, så att ingenting längre bedrar Dig och att ingen tillkommer Dina inre lidanden. Min Jesus, låt hela mitt innersta fördjupas i Din gudomliga väsen. På detta sätt kommer jag att hitta nog kärlek och stark vilja för att göra det så att ingen syndig kärlek eller vilja tränger sig in i mitt innersta som skulle misshaga Dig.

Min Jesus, för att vara säker på mig själv, ber jag Dig att sigilla mina tankar, min vilja, mina önskningar och mina benägenheter med Dina tankar, Din vilja, Dina önskningar och Dina benägenheter, så att de på detta sätt endast kan levas av Dig. Min Jesus, jag dyker ner i din viljas oändlighet. Genom att göra den till min egen vill jag göra bot för alla människor och sigilla alla själar i Din viljas allsmäktighet. Jesus, nu är bara mitt blod kvar. Jag vill också utgöra detta som en smärtlindrande balsam för Dina sår, så att Du kan återfå din styrka och hämta Dig från allt ditt lidande. Jag vill även låta alla mina tankar glida in i varje syndares hjärta så att jag kan tillrättavisa honom utan uppehåll om han vågar kränka Dig. Dessutom ber jag Dig med Ditt blods röst att alla själar ska överlämna sig åt makten av mina eländiga böner. Så skall jag kunna föra dem alla till Ditt hjärta. En ytterligare nåd ber jag om av Dig, min Jesus. I allt jag ser, känner och känslan låt mig alltid se Dig, känna Dig, känna Dig. Låt Din heligaste bild och Ditt heligaste namn vara inpräntat på varje atom i mitt eländiga väsen.

Under tiden slår dina fiender dig igen med onda ögon på den rörande handlingen av Veronica, drivs du vidare på din väg.

Jesus tröstar gråtande kvinnor

Efter några steg står Du fast igen. Även om ditt lidande tynger dig tungt, så står Din kärlek inte stilla. När Du ser fromma kvinnor gråta över Dig och Ditt lidande glömmer Du Dig själv och tröstar dem med orden:

“Jerusalems döttrar, gråt inte för mig, utan gråt över er själva och era barn!”

Vad sublim undervisning, o min Jesus, och hur mild är Ditt ord! Med Dig botar jag bristen på kärlek. Därför ber jag om nåden att glömma mig själv helt, att bara komma ihåg Dig ensam.

Jesus faller för tredje gången under korset

När dina fiender hör dig tala blir de rasande. De drar dig fram och tillbaka med repen och driver Dig vidare i sådan hast att Du återigen faller ner på marken och slår Dina knän mot stenarna. Korsets vikt blir en plåga för Dig. Det är som om Du står nära döden. Ditt ansikte berör marken och Din mun är röd av blod. O låt mig lyfta dig upp och tvätta ditt ansikte med mina egna händer. Men dina fiender vill sätta Dig på fötter, dra Dig upp genom repen och håret och sparka Dig, men förgäves. Vad ångest, min Jesus, mitt hjärta brister av smärta. Nu dras Du till Golgata av hantlangare. På vägen dit botar Du för synderna hos de själarna som är vigda åt Dig. De tynger dig tungt. Oavsett hur hårt Du försöker gå rät upp lyckas Du inte. Sparkad och dragen bort anländer Du slutligen till Golgata, lämnar spår av Ditt kära blod överallt.

Jesus blir avklädd och krönt med törnen för tredje gången

Nya plågor väntar dig där. Soldaterna klär av Dig igen, rev kläderna från Din kropp och kronan från Ditt huvud. Åh, Du sucklar vid denna grova behandling. För tillsammans med kronan rivs också törnen loss och med kläderna rips bitar av Din såriga hud som var limmad fast. Såren bryts upp igen, blodet rinner ner på marken, och Ditt lidande är så stort att Du ser mer död än levande.

Men ingen rörs av medlidande, min största goda! Tvärtom, med djurisk vrede sätter de kronan på Ditt huvud igen och krossar den med slag. Den ångest Du känner är så förfärlig att bara änglarna kan berätta vad Du lider. Skakande vänder de sina ögon ifrån Dig, "änglarna av fred gråter" (Ps 33:7).

Min klädd i kappa Jesus! Låt mig värma Dig, för jag ser att Du skakar och kallt svett täcker Ditt kropp. Hur glatt skulle jag ge mitt liv och mitt blod för att ersätta Ditt, som Du utgjuter för att ge oss alla liv.

Nu tittar Du på mig med mattade, halvutdöda ögon. Jag känner som om Du talar till mig:

"Mitt barn, hur mycket själar kostar Mig! Här är platsen där jag väntar på alla dem för att rädda dem; där jag vill sona de synder som de som böjer sig under besten och är så halsstarrigt trogna sina synder att de inte längre kan leva om de inte kränker Mig. Deras förnuft är blindat och de syndar som galningar. När de river kläderna från Min kropp, sona jag dem som bär prålande kläder och skamfulla dräkter, sona synder mot kyskhet och dem som är så hänförda av rikedom, ära och nöje att de gör av dem sin hjärtas gud.

O ja, var och en av dessa kränkningar låter Mig känna dödens smärta. Om jag inte dör, är det därför att den evige Faderns vilja ännu inte bestämt min dödsstund för nu."

Min blottade Jesus, medan jag gör botgörelse med Dig, ber jag Dig att avkläda mig från alla jordiska längtan och låta ingen enda syndig lusta tränga in i mitt hjärta. Vaka över det, omge det med Dina lidanden som en staket och fyll det med Din kärlek. Mått mitt liv vara intet annat än upprepningen av Ditt liv. Sålunda bekräfta med Din välsignelse min avsägelse, välsigna mig med allt ditt hjärta och ge mig styrkan att vittna om Din smärtsamma korsfästelse, så att jag alltid kan vara fastnad vid korset med Dig.

Reflexioner och Övningar

av S:t P. Annibale Di Francia

Jesus bär korset. Jesu kärlek till korset, Hans ångestfulla iver att dö på det för själarnas frälsning, är oerhört! Och vi—älskar vi lidande som Jesus? Kan vi säga att våra hjärtas slag echoar Hans gudomliga hjärtslag och att vi också begär vår egen kors?

När vi lider, har vi då avsikten att bli Jesu kamrater för att lindra Honom från korsets tyngd? Hur följer vi med Honom? När Han

får förolämpningar, är vi alltid redo att ge Honom vårt lilla lidande som en lindring för Hans smärtor?

I arbetet, i bönen och när vi känner våran lidandes tyngd under inre smärtor, låter vi då vårt lidande flyga till Jesus, vilket som en slöja kan torka Hans svett och glädja Honom, gör hans tyngd till vår egen?

Alla: O min Jesus, kall mig alltid att vara nära Dig, och förbliv alltid nära mig, så att jag kan trösta Dig alltid med mina smärtor.

¹ Isaiah 53:2 beskriver Frälsarens lidande i skräckinjagande ord: “Han har ingen form eller skönhet; det finns inget utseende, och vi önskar inte Honom, den föraktade, den minst värde av mänskorna, sorgen mans, svaghets mannen, hans ansikte dolt i skam.”

² Med borttagandet av purpurkåpan rev hantlangarna också törnekronan från Jesu huvud, men satte den senare tillbaka på sitt offer med ännu större smärta.

³ Visionären vill samla allt det ofullkomna, all synd, som i ett hav, så att det kan hållas i schack, precis som havet håller sina vatten i schack, så att ondt inte längre når Jesus.

Offer och Tacksägelse